The Long Way to a Small, Angry Planet

Becky Chambers debutroman började med Kickstarter och självpublicering. Den blev nominerad till en Kitschie 2014 (typ mitt favoritpris) och Harper Voyager (HarperCollins science fiction & fantasy-förlag) gav ut den i USA. Sedan gav brittiska Hodder & Stoughton ut den 2015 och nu var den också nominerad till Baileyspriset (Women's Prize for Fiction).

Och för att det är kul att jämföra omslag - här är de i tur och ordning (det självpublicerade, scifi-förlagets och "vanliga" skönlitterära förlagets): 

Den är vad många kallar "character-driven" och andra kallar "ingenting händer". Själv tyckte jag om hur kapitlen funkade lite som avsnitt och hur de fokuserade på olika personer och händelser ombord på The Wayfarer. Om jag måste beskriva den med ett ord skulle jag säga: varm. 

Egentligen kan du få reda på allt du behöver veta om den här boken genom att läsa de negativa recensionerna på Goodreads. Såhär ser den typiska enstjärnerecensionen ut: 

En man. Han är arg. För det här är inte Riktig Science Fiction. Det här är fånigt och tramsigt och orealistiskt. Ingenting händer i den här boken. Alltså han är ju HELT FÖR feminism och mångfald men det ska inte få gå före Kvalitet. Han tycker inte att science fiction ska ha en agenda. Och genast när någonting inte är skrivet med den heterosexuelle mannen i åtanke så ser man ju tydligt att där finns en Agenda. Han har troligtvis det här citatet på sin Goodreadsprofil:

“Whenever women have insisted on absolute equality with men, they have invariably wound up with the dirty end of the stick. What they are and what they can do makes them superior to men, and their proper tactic is to demand special privileges, all the traffic will bear. They should never settle merely for equality. For women, "equality" is a disaster.”

― Robert A. Heinlein

Bla bla blaah.

Så jag rekommenderar, helt klart.