Act Like It

Verkligen lyckat val. Jag firade Världsboknatten i Londons teatervärld (och skvallertidningsvärld - ugh!). Jag läste alltså ut Act Like It av Lucy Parker.

Lainie picked up the cat for a cuddle, tucking its head under her chin, and he saw it properly for the first time.
“What the fuck is wrong with its face?”
She looked offended on the cat’s behalf, but seriously. A cross between Walter Matthau and a sundried tomato.
Lifting the cat slightly away from her, Lainie looked from its grumpy face to Richard. And then back again. She walked over and held it up next to him. “Hmmm.”
“Don’t say it.”
“Hashtag twinsies.”

Jag tyckte så jättemycket om både Lainie och Richard att jag hade överseende med att handlingen var lite väl klyschig ibland. Lainie är begåvad, snygg och självsäker och det är SÅ uppfriskande*. Richard är i princip Mr. Darcy.

Den utspelar sig alltså i London och som alltid när författaren själv inte är brittisk (Parker är nyzeeländare) undrar jag om det inte blir lite onödigt många "bloody" och "git". Men det är ju svårt för mig att säga.

* Har svårt för det här i romance (händer också ofta i chick lit): när man märker att författaren försöker få hjältinnan att vara "relatable". Och det betyder tydligen att hon ska vara lite klumpig och osäker. Absolut inte självsäker i sexiga kläder. (Däremot har hon ofta en väninna som är det.) Särskilt irriterande om den manliga huvudpersonen är helt 100% perfektion.