Det är ingen hemlis att jag gillar Zen Chos noveller. Till exempel The Perilous Life of Jade Yeo. Men nu handlar det om hennes debutroman.
 |
| Detalj från det BLÄNDANDE, GULDIGA omslaget |
Sorcerer to the Crown är skriven i en helt annan stil än Jade Yeo. Istället för fängslande och sprudlande epistolärt är det omständligt och på gränsen till torrt och väldigt, väldigt brittiskt. Om du, som jag, känner dig hemma i en sådant här språk i en sådan här värld (Regency England With Magic - totally a place!) så kommer du att trivas. Under den lagom fluffiga (spiffiga?) ytan döljer sig en torr brittisk humor (but of course) men också det här: obehagligt välbeskrivna mikroaggressioner i form av rasism, kolonialism och sexism. Det är väldigt snyggt gjort för det framträder inte alltid så tydligt. Inte till att börja med. Zacharias är Englands första framgångsrika trollkarl med afrikanskt ursprung och Prunella är av lägre samhällsklass och hennes mamma var (troligtvis) från Indien och dessutom är hon kvinna och det här med Riktig Magi är ju inte lämpligt för kvinnors svagare psyken förstås etc etc.
Det är så fascinerande att se hur olika de här två huvudpersonerna hanterar alla svårigheter. Jag sympatiserar med Zacharias, som alltid håller sig lugn och proper (och det är hjärtskärande uppenbart att han aldrig direkt har haft något val) medan jag imponeras av Prunellas obarmhärtiga ambitioner.
Tillsammans är de ett oslagbart team och jag blir så glad när Prunella gör sådana där typiskt äventyrslystna och framfusiga saker som unga hjältinnor gör före de typ går vilse i skogen eller snubblar i trappan eller whatever och blir räddade av hjälten och lär sig en läxa. Men Prunella lyckas! För hon är så jäkla bra. Och hon vet om det! Och Zacharias vet om det.
Kvinnliga läsare av gamla fina fantasy- och äventyrsböcker (och filmer, och serier) har blivit så vana med att nöja sig med typ en tuff kvinna i hela boken. Eller kanske bara en kvinna överhuvudtaget. Nu ska vi inte vara så giriga. Vi tar de småbitar vi får liksom.
Och så kommer den här boken och är helt: ALL THIS AND DRAGONS TOO!!!
[OBS: Det är ju inte så att det inte finns kvinnor som skriver (eller läser) fantasy! Det har det alltid funnits. (Kolla Boksmugglarnas fina lista!) Men de får långt ifrån samma utrymme som böcker (filmer, serier osv) som är gjorda av och för män.]
Det är så fascinerande att se hur olika de här två huvudpersonerna hanterar alla svårigheter. Jag sympatiserar med Zacharias, som alltid håller sig lugn och proper (och det är hjärtskärande uppenbart att han aldrig direkt har haft något val) medan jag imponeras av Prunellas obarmhärtiga ambitioner.
“Your amoral ingenuity in the pursuit of your interest is perfectly shocking,” said Zacharias severely.
“Yes, isn’t it?” said Prunella, pleased.
Tillsammans är de ett oslagbart team och jag blir så glad när Prunella gör sådana där typiskt äventyrslystna och framfusiga saker som unga hjältinnor gör före de typ går vilse i skogen eller snubblar i trappan eller whatever och blir räddade av hjälten och lär sig en läxa. Men Prunella lyckas! För hon är så jäkla bra. Och hon vet om det! Och Zacharias vet om det.
Kvinnliga läsare av gamla fina fantasy- och äventyrsböcker (och filmer, och serier) har blivit så vana med att nöja sig med typ en tuff kvinna i hela boken. Eller kanske bara en kvinna överhuvudtaget. Nu ska vi inte vara så giriga. Vi tar de småbitar vi får liksom.
Och så kommer den här boken och är helt: ALL THIS AND DRAGONS TOO!!!
[OBS: Det är ju inte så att det inte finns kvinnor som skriver (eller läser) fantasy! Det har det alltid funnits. (Kolla Boksmugglarnas fina lista!) Men de får långt ifrån samma utrymme som böcker (filmer, serier osv) som är gjorda av och för män.]
No comments:
Post a Comment